Lämna en relation eller ej, typ en av de svåraste frågorna som finns, eller vad säger du?! Man funderar varv efter varv. Känner sig lite mer säker när en partner glömmer se till att barnen fått med sig ombyte och fika till utedagen IGEN.
Och sen osäker igen när han frågade en följdfråga på det man berättade om på jobbet. Och det är just det som gör det så svårt, det är inte bara bra eller bara dåligt.
Det är bra ibland och dåligt ibland, men så är väl livet och relationer?! Det går upp och ner. Men när vet man ifall det är mer ner än upp? När vet man att det är dags att ge upp på riktigt? Eller snarare, inse att man är färdig och prioritera sig själv tillräckligt högt för att avsluta en relation som inte har en framtid längre.
Det är till viss del enkelt att beskriva, men det är ju själva görandet som är en process.
Men jag ska ge dig några saker att utgå ifrån, som alltid!
1️⃣ Först och främst, hur mår och känner du när du är tillsammans med, i närheten av eller tänker på personen?
Ibland är man såklart mer irriterad eller mer kär, men hur är det generellt?
Övervägande positivt eller negativt och vad tror du är anledningarna till det?
Är det något i relationen, något i dig eller något annat i vardagen?
2️⃣ Sen behöver du fundera över vilken typ av liv du vill leva. Vad är på riktigt viktigt för dig? Hur vill du ha din vardag? Vilken typ av personer vill du ha runt dig?
Det är en fråga som är bredare än din relation. Men din relation är en pusselbit som behöver passa in eller ha potential för att passa in. Det är tyvärr på tok för enkelt att fastna i gamla spår.
Eller att man lever ett liv som man egentligen inte gillar eller som egentligen inte innehåller det man vet att man mår bra av.
Av gammal vana, för att någon annan styr. Eller för att normerna i samhället bara efterföljs utan att man tänkt efter ordentligt.
Du behöver inte gå ensam med dessa tankar virvlandes i huvudet!
Ta emot hjälp av någon som har hjälpt över 50 pers med dessa funderingar? Boka ett KLARHETSSAMTAL med mig!
3️⃣ Och den tredje frågan: Varför stannar du eller vill du stanna i relationen?
Denna är känslig och läskig men försök vara så ärlig du bara kan.
Känner du igen dig i någon eller flera är du INTE ENSAM!
Är du rädd att bli övergiven? Stannar du för barnens skull? Stannar du för att det känns som ett misslyckande att separera?
Eller av rädsla för att din partner ska bli lycklig med någon annan vilket din hjärna då skulle tolka som att det var dig det var fel på hela tiden..?
Stannar du för att du vill leva med din partner? Stannar du för att det praktiska med en separation känns som ett berg utan topp?
Om du sitter med ett virrvarr av känslor efter den här frågan – lättnad, skuld, rädsla, sorg eller bara ännu mer förvirring – så är det helt mänskligt.
Just därför har jag skapat den här gratis ljudguiden om relationstvivel, där du får ta del av en bit av min egen resa men också vad jag hjälper mina klienter med och du får konkreta tips på hur du kan göra för att känna dig tryggare i dig själv & för att tvivlet inte ska äta upp dig innan frukost.
Och fina du, gör det viktigaste av allt.
Våga ta dig tid att faktiskt tänka igenom detta om du vill ta dig vidare. Om du vill ta ett beslut.
Om du vill leva på ett sätt som är på riktigt och sant mot dig själv och det du behöver.
För det är viktigt, det ska vara viktigt och du är den enda som kan se till att det blir det.
Och som slutkläm, bara för att du är den som tar beslutet om en separation så är du inte den enda som är ansvarig för att den sker eller den som bär skulden.
Fler inlägg du vill läsa:
Drar du dig för att lyfta saker med din partner?