Men det känns inte som att du når fram? Det känns inte som att han kan ta in det du säger utan det blir snarare sura miner. Han blir irriterad, går undan, säger att det inte går att prata med dig eller bara ignorerar dig.

Har du letat efter tips och strategier på hur du kan göra för att kommunicera bättre? Hört att det är er kommunikation som är problemet och eftersom du är den som är van vid att ta ansvar för era problem har du försökt lösa det?

 

Så många kvinnor jag pratar med hamnar precis här.

Trötta och slutkörda inte bara av att ta allt planeringsansvar för hemmet utan även ha en partner som surar så fort de försöker ta upp något. Som tycker att de överdriver eller gör en ’big deal’ av ingenting. En partner som tycker de borde vara tacksamma för han lagar ju mat OCH byter däck. Vad mer kan kvinnan begära liksom?!

Hon har gått in i väggen, eller varit väldigt nära. Hon känner sig mer och mer irriterad hemma, kan aldrig riktigt slappna av även när han har sagt att han ska göra något. Det går inte att lita på att det blir gjort även om han lovat.

 

Så hon bär både ansvaret för att komma ihåg vad som ska göras, delegera uppgifter (eller göra allt själv eftersom hon inte orkar med sura miner), och sedan dubbelkolla att det blir gjort (eller påminna).

Och det handlar inte om att män inte gör något hemma. De gör absolut saker och det är jättebra. Men det osynliga planeringsarbetet och hålla koll på allt-arbetet som kvinnor gör ÄR reellt och otroligt utmattande.

 

 

Det är dränerande. Och inte bara av att ta det ansvaret.

Nej det mest dränerande med det är att det är så svårt att förklara för sin partner och att han inte fattar. Att han även om man försöker förklara tycker att det är väl inte så mycket att komma ihåg. (Men även om han säger att det inte är så mycket att komma ihåg börjar han inte komma ihåg mer.) Oförståelsen och förminskandet från den som säger sig älska en mest.

Att han inte försöker förstå mer, försöker läsa på mer utan istället slår ifrån sig. Säger att han också gör saker. Säger att det inte är så mycket mer du gör. Oviljan att se, lyssna och lära. Det är så otroligt dränerande att inte bli förstådd av sin partner.

 

Är du en av dessa kvinnor?

Då vill jag säga dig att det spelar ingen roll hur mycket eller tydligt du förklarar. Hans reaktion när du tar upp saker handlar om hans KÄNSLA när du säger saker. Inte om hur rimligt eller förståeligt det du säger är. Om han reagerar med att bli sur eller ignorera dig är det för att han KÄNNER SIG dålig och inte kan hantera den känslan. Inte för att du är otydlig.

Lyssna gärna mer om det osynliga arbetet i mitt poddavsnitt:

Eller läs mer här:

Undviker du att prata om det som är viktigt med din partner?

Drar du dig för att lyfta saker med din partner?