Det kan ju låta fräckt att säga så när jag nu har en sambo. Men jag gör faktiskt inte det.
Jag trivs alldeles utmärkt själv också. Jag gillar att ha mitt eget space. Att kunna gå och komma när och hur jag vill.
Att slippa vardagsgnatet om disk, handling, tvätt och kläder på golvet. Att i stället kunna fokusera helt och fullt på varandra när man ses.
Även om jag älskar honom, och han är den finaste personen jag träffat och vi har det magiskt ihop. Så är det enklare (för mig) att hålla relationen ny, intressant & spännande när man inte umgås konstant.
Jag älskar inte det faktum att det är så dyrt att bo själv. Att samhället är byggt för att man ska bo tillsammans med någon.
Jag älskar inte heller att det anses som steg ‘framåt’ i relationen att man flyttar ihop. Som att ens relation är sämre för att man inte bor tillsammans.
Min relation var fin när vi inte bodde ihop och jag kan sakna det. Min relation är fin när vi bor ihop också. Återigen; två saker kan vara sanna samtidigt.