Det finns så många idéer om när man får separera, hur det ska gå till, vem det är synd om och så mycket mer. Dessa idéer ställer gärna till det i våra huvuden när vi funderar på om vi ska ta steget och lämna en relation. Därför vill jag påminna dig som funderar på att separera om ett gäng saker:
Du är INTE en opålitlig och egoistisk person bara för att du inser att den du planerat att vara tillsammans med hela livet faktiskt inte matchar dig så bra som du trodde. Det är okej att inse nya saker om sig själv, livet, om ens partner och sen ändra tidigare beslut.
Du kräver med största sannolikhet inte för mycket. Du borde inte nöja dig! Ingen kommer tacka dig för att du försöker förminska dig och dina behov så du kan stanna några år till.
Du kan inte få relationen att fungera på egen hand, det räcker inte med att du försöker. Ni är två som behöver ha tiden, modet, engagemanget, förmågan och viljan för att relationen ska fungera. Ibland finns det chans att ni kan få det att fungera igen, men går du i separationstankar är det ofta för sent. OCH du har försökt, så länge, efter bästa förmåga och det räcker.
Du kan vara en lika kärleksfull och stödjande förälder även om du inte bor med dina barn på heltid. Hur ni bor säger ingenting om hur bra förälder du är. Det finns många föräldrar som bor med sina barn på heltid men ändå inte är speciellt närvarande.
Du vet egentligen precis vad du vill, du måste bara våga lyssna inåt. Din kropp har försökt ge dig signaler om vad du behöver så länge nu, det enda du behöver göra är att våga lyssna.
Vill du ha mitt stöd för att ta reda på vad du vill med din relation?
Då bokar du samtal med mig via ett mejl (kontakt@vardinegenbastis.se) eller en kommentar på detta inlägg.